Ny stig

Så kom då dagen
då bubblan av ”vi” brast
Dagen då jag glömde att
våra stigar i livet
alltid är olika
att vi alltid måste gå dem
ensamma.
För varje liv är unikt.

Ett oskyldigt lekfyllt skämt
förvandlades till en stålmantlad kula
och den rosa vi-bubblan
som jag omsorgsfullt placerat
kärleken och mig själv i
brast
i tusentals skärvor

Ljudlöst
innan jag hann förstå
och kunde uttrycka
oj, vad menar du nu
aj, det där du sa gjorde så ont

instinktivt placerade jag mig
ensam
i vakuumet som uppstod
bland de vassa skärvorna
av det som varit tryggheten
av kärleken och jag
men som nu kändes som ett
tomt, ensamt och kallt hål.

Försiktigt tog jag upp
för att betrakta
i hjärtats ljus
varje skärva
och såg
i varje vasst fragment
berättelser från förr
som lämnat efter sig
blödande stick av
rädsla,
självförakt,
ensamhet,
utanförskap,
osäkerhet
och otrygghet

Jag vämjdes och blödde än mer.

Mitt bland skärsåren
mindes jag löftet.
Det jag givit till kärleken
att aldrig någonsin
stänga ute
även när det gör ont
så som jag brukat att göra
utan nu istället våga bjuda in

Så medan teet svalnade
fattade jag mod
och valde tilliten
Tog kärlekens händer i mina
och berättade allt om vad jag
känt och sett
och varifrån det kom

han lyssnade noga
sedan tog kärleken mjukt
mitt ansikte i sina händer
såg mig allvarligt in i ögonen
och sade sedan

vi gör det här tillsammans
vi tittar på och pratar om
en skärva i taget
Men du måste börja
lita på att jag går
vid din sida
hela vägen
på den livsstig
du väljer.

Och jag valde en ny stig.

Gilla och dela gärna!

2 reaktioner till “Ny stig”

Kommentarer kan inte lämnas på detta inlägg.