Vardagslängtan

Så kom då vardagen i augusti.
I september kom verkligheten ikapp.
Skoningslöst.
Med jobb, möten, assistans och skola.
Vård och omsorg,
planering och anpassning.
Vardagen för familjer där det finns särskilda behov.
Varje familj på sitt sätt.
Jag på mitt och kärleken på sitt.
Att kunna mötas ha varit svårt.
Trots höga ambitioner.
Bådas vilja och önskan.
Marinerad i längtan och saknad.

Jag, med min mer intensiva personlighet,
har hanterat det så som jag nästan alltid gör.
Kastat mig handlöst in i alla möten.
Min son
Arbete
Förtroendeuppdrag
Kamp för rättvisa och ett aktivt liv för alla.
Stänga av mig själv för att istället fokusera på
allt det andra.

Hjärnan lyder, trycker undan tankarna
men kroppen och hjärtat minns.
Den har saknat och längtat.
Skapat orolig sömn.
Mardrömmar om natten
Tomhet, saknad och sårbarhet om dagen.

Trots att vi setts så fort det bara varit möjligt
Om så bara en timme.
Ibland inte ens det.
Där varje minut känns lika dyrbar som ett dygn.
Men där ändå vardagens utmaningar hela tiden
funnits som en skugga hos oss båda.

Kärlekens tystnad och inåtvända oroliga blick
Min uppehållna fasad med flagor och djupa sprickor.

När kärleken äntligen kom till mig
Till slut
Så var det som om min själ inte kan få nog.
Av hans närhet, hud och röst.
Det är som om den fyller på källorna som sinat.
Törstigt och hetsigt.

Och när han berättar att det finns en möjlighet
inom kort att faktiskt ses lite oftare under en kort period
Då är det nära att allt svämmar över.

Sorgen ihop med glädjen väller våldsamt upp inom mig
och jag blir först stum.
Vill inte tro att det är sant
Kan inte ta det till mig
men när jag väl förstår
och uppfylls av tacksamheten
så kommer tårarna som blir svåra att hejda.
Men fasaden är vid det här laget så inövad
att jag döljer dem även inför honom.
Inte för att jag vill.
Utan för att det så jag överlevt.

De kommande 24 timmarna så sover jag hårt och utslagen
i omgångar på kärlekens bröst i nära 14 timmar.
Han låter mig sova.
Hitta ron och kraften.
Fyller mig med kärlek och med närhet.
Ger mig näring och ljus.

När vi på kvällen tar en längre promenad
och solnedgången förstärker alla färger.
Så känner jag återigen styrkan, energin och orken.
Och tacksamheten att jag är förunnad
att vara älskad och får älska så innerligt mycket tillbaka.
Trots allt.

Gilla och dela gärna!