Det lilla i det stora
det där som inte är självklart
har i alla fall inte varit
inte för mig
Tacksamheten som fyller mig
när jag ser honom kika på sin mobil
vid köksbordet
med sina fötter mot mina
på min fotplatta
Jag känner hur ögonen tåras
över alla starka känslor.
Jag är sjuk sedan ett par dagar
en dum förkylning
Flera av mina assistenter likaså
Helgens pass var inte självklara
att fylla med vikarier
Så han säger jag tar de passen.
Åker hit
trots att han jobbat hela veckan
Ställer upp
Ställer om
Fixar till
Hela helgen
För mig
För assistenterna
Av omsorg och kärlek
som går rakt in i mig
och får mig omtumlad.
Igen
Båda lite ovana att kärleken
plötsligt ska vara assistent.
Lite fnissigt
Lite konstigt
Men jag känner mig trygg
Så trygg att jag plötsligt
somnar i hans famn utan att
jag själv märker det.
Förkylningen som satt spår
men även tilliten.
Han låter mig sova
på hans domnande arm
tills jag vaknar
och möter hans leende ögon.
