Garderob

Det kändes på något sätt redan i luften.
Som en utvecklad, självklar mogenhet.
Där det som tidigare var osäkerhet
men nu är insikt och acceptans.
Ändå kändes det mellan raderna att vi hade samtal kvar att göra.
Saker som tog emot av olika skäl.
För allt i livet är inte vackert.
Ibland inte ens meningsfullt.
Ändå sker det och vi får ta konsekvenserna.
Oftast ensamma med smärtan, skammen och insikten.
Ännu fanns skelett kvar som ilsket klapprade.
Händelser ur livet som vi båda anade men som ännu inte berättats högt.
Som det var dags att öppna på dörren till.
Solen på balkongen hjälpte till
lyste upp även de mest skumma vråna.
Jag började berätta.
Sårbart men utan tvekan.
Jag såg i kärlekens blick att han anat och nu fick bekräftat.
När mina ord tystnat så var jag rädd för avståndet.
Men kärleken kysste min panna och smekte min kind
och jag vågade andas igen.
Sedan berättade han för mig.
Det jag redan känt men nu fick berättat.
När vi båda talat till punkt.
Sett varandras tårar utan att dölja dem.
Rensat ut varje klapprande benbit
dammat ur hemligheternas garderob.
Med inget mer mörker att dölja
Stod vi båda beslutsamt kvar
i tystnaden
och såg ljuset och acceptansen
i varandras ögon.

Gilla och dela gärna!

Bländad av solen

Vi är på den soldränkta balkongen kärleken och jag
och han har noga placerat sin balkongstol så att
jag inte ska bländas av kvällssolen.
”All sol på dig istället för mig” säger jag retsamt.
Han tittar bara lugnt på mig tillbaka och ler menande
och flyttar sitt huvud ett par cm åt höger så jag får solen
rakt i ögonen.
Jag börjar skratta men bli sedan allvarlig och säger:
”All sol på oss det är så jag vill ha det.”
”Jo”, svarar han, ”jag vet. Vi.”
Jag slås återigen av hur effektivt han använder sina ord.
Säger inte mer än han behöver men ser alltid till att
det som bör sägas blir sagt.
Precist och exakt.
Jag själv är istället en bubblande brunn av ord som aldrig tycks sina.
Många ord blir det.
Som alla får uttryckas till punkt.
Han lyssnar på dem alla oavsett om de sagts eller skrivits.
Med dem kommer också många insikter.
För mig.
Där en av de viktigaste är att i kärlekens sällskap
har har jag inte för ens en sekund känt mig ensam.
Oavsett vart vi varit, sagt eller gjort.
Eller låtit bli.
Från första sekund vi sågs så har känslan varit
tillsammans

Gilla och dela gärna!